Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet blev det populärt bland arkitekter att använda specialtegel av olika slag. Det tre-kupiga takteglet är ett sådant exempel som förekommit på exklusiva byggnader, men som aldrig fått något större genomslag hos folk i gemen. Detsamma gäller för mönsterpressade och glaserade takpannor, samt takpannor med antika förlagor så som munk- och nunnetegel och fjälltegel. Alla dessa specialtegel har sina förebilder nere på kontinenten, där konstfulla takpannor varit mer vanligt förekommande långt innan de ”upptäcktes” här i norr.
Trekupigt taktegel finns både som strängpressat och formpressat och i undantagsfall även som handslaget.